vuxet

Det blev ett vinglas till maten. För jag är vuxen nu, mamma. Min vita skjorta är skrynklig för jag är ju fortfarande rätt så ung, eller hur pappa? Jag är på konstant jakt efter en värme som gör allt sådär... varmt inombords en, ni vet? Jag är säker på att jag kände den värmen när jag låg i mammas mage. Nu är det svårare för man måste skapa den där värmen själv. Inte ta den från andra. Men jag betalar hyran i tid, jag kan unna mig mjukost och vin på kvällarna för lönen, jag tvättar och har en egen doft. Men ändå så känns allt så kallt ibland. Jag relaterar till maggios ord att man alltid vill ha det bästa, men man vet inte vad det bästa är. 
 
Är jag nöjd i klarhetens enformighet? Jag söker efter dimma och regn, men då känns allt så jävla kallt. Om man inte köpt nya lampor eller ljus. Det är ju rätt så vuxet. 
 
Blir det sådär varmt då, mamma?