Pluggteknik

Om jag var en bergart så skulle jag vilja vara en sedimentär bergart som genom går metamorfos. Ju högre tryck jag får på mina axlar desto mer förändras jag till något grövre, tuffare. Med veck av starka och svaga mineraler har jag blivit mer motståndskraftig mot erosion. Dock är döden oundviklig, men med lite fältspat och kvarts på näsan kanske jag klarar av det mesta och överlever de exogena krafterna en stund. Så jag tar en kopp kaffe, hoppas på det bästa och struntar i vad andra säger om mina beslut. 
 

Utkast: struntprat

Jag minns när jag sa "Dansande dårar ger kalla kårar". Jag minns dem patetiska tårarna som rann när jag skrev "Årstider kommer och går men jag består.". Jag minns halvhjärtat den dimmiga natten då jag förklarade för en pojke varför han är en ljuskonstnär. Det är en konstig känsla att smaka på citat och ord man en gång sagt. Men just denna natt så tänker jag på mina misslyckade försök till att få kontakt med henne. Mina patetiska fraser som består utav observationer av omgivningen och frågor som endast besvaras med "Bara bra, tack." 
 
Struntprat smakar skit helt enkelt.