//////

En natt viskade jag så tyst, så tyst att jag nästan mimade fram orden. Det var stora ord som ingen av oss hörde. Men det kändes speciellt ändå. 
Några nätter senare skrattade jag i min egna säng med bara minnen som sällskap. Det var fint att höra mitt skratt men jag blev plötsligt jävligt generad och tänkte: Du börjar bli galen, Emma

Kommentera här: