Ett projekt / skrivarkurs / ????

Vi lever simpelt. Solrosen behövde vatten, så dina tårar vattnade den. Simpelt, eller hur? När jag känner ånger och du har ångest river vi upp jorden och börjar om. Bäcksvart mitt på dagen! Det måste vara rekord, eller hur? Jag vet inte varför jag skriver hela tiden om plantering och om att gro. Det måtte vara sommarens fel. Juste, berättade jag om hur mycket svamp vi hittade i dag? Vi hade gråtit kvällen innan och nu är skogen full utav guld.
Vackert, eller hur? 
 

Jag har gett upp tanken om att bli smal och har slutat köpa ny garderob varje månad. Men det handlar inte om midjan, frisyren eller kläderna. Om du hade tittat in i mina ögon just nu, jag svär, du hade börjat gråta. Du hade varit så stolt över mig. Du hade berättat för din pappa om hur rynkan mellan mina ögonbryn inte var på grund av stress eller oro, utan att den var för att lösa korsord och läsa spännande böcker. Du hade berättat om mina ögon, om mina axlar och hur lätta de såg ut att vara. Du skulle le åt mina självsäkra rörelser i köket och bli imponerad av alla mina kryddor och du skulle blunda och dra in alla dofter och känna av harmonin. Det hade varit så faktiskt. 

Vad saker kan gå fel ändå. Eller hur? 

Det här med att gro tillsammans med våren

I går blommade några blomknoppar ut. Det tog sin tid. Hon är okej med det. Allt är förlåtet nu.

I natt kramar hon om mig själv och klappar sin kind så försiktigt hon kan. "Du ligger och gror." Säger hon till sig själv. "Det tar sin lilla tid." Hon är okej med det.