utkast

Bodil sa
tårar är bara vätskeförlust
 
Ja, jo. Okey. Det är ju true liksom. 
 
Tågresor på 20 timmar får en att glömma bort att världens befolkning fortsätter leva sina liv. Jag tänker på kärleksförklaringar och sommaren. Men där utanför tågfönstret, där sker allt på riktigt. Jag ser ett par krama om varandra på perrongen och det ser nästan ut som killen nyss sa "Och du? Jag älskar dig. Glöm inte det.".
 
När jag kom fram till Kiruna och gick igenom centrum såg jag en man prata ilsket i telefon. Han lät upprörd och när jag gick förbi honom sa han i telefonen: "Och du? Glöm inte att dra åt helevete din jävla slyna."  Det påminnde mig lite om den där kärleksförklaring från tidigare. 

Utkast

En natt kan vara sammetslen, har jag hört. Ni vet, när det är vindstilla , lite kvavt och man andas in en syrlig doft som kommer från kastanjeträden. Den tidiga sommaren. Andra kallar det för vår, men som den sucker jag är för sommaren, så finns inte våren. 

Utkast

Ni vet när man sitter vid köksbordet halv ett på natten och man sjunger/skriker den mest töntigaste låten som skapats och man känner sig så jävla exakt. Jag har inget annat bättre ord för det. Man är bara EXAKT SÅ. Exakt bäst. Exakt jävla stark och töntig och mänsklig och EXAKT. 
 
 
Ah och sen går man och lägger sig och är rädd för fullmånen och mörkret. Men det ska vi inte fokusera på.